Måndag 16/6 kl. 01:30 ungefär, vaknade jag av en konstig känsla i ryggen. Försökte somna om igen utan att tänka så mycket mer på det men kunde bara slumra till sen väckte smärtan mig igen, kände efter ordentligt och märkte att detta faktiskt var en smärta som gick att ta tiden på. Genom appar på mobilen kunde jag ta tiden på värkarna och insåg att det kom en värk ungefär var 5 minut, visste ju att för att man ska åka in så ska det vara ca 3 värkar på 10 minuter. 

 

När klockan var 03:30 väckte jag Anders och sa att vi kanske skulle ringa in till förlossningen och säga att vi nog var på gång, vilket vi gjorde. De tyckte vi kunde vänta ett tag till hemma. Jag gick och duschade för att linda smärtan i ryggen, duschade kanske 30 min och direkt när jag kom ut så spydde jag.. Kunde inte äta något heller eftersom jag mådde illa. 

 

05:15 smsade jag mamma att hon gärna fick titta förbi med en värmekudde eftersom jag hade riktigt ont nu, och vid 06:45 kom mamma in med den, satte igång den och satt där ungefär till klockan 07:30 sen orkade jag inte sitta still där längre, det gjorde för ont nu. Vi ringde till förlossningen igen och de tyckte vi kunde komma in, värkar ungefär var 3-4 på 10 min.

 

8:00 var vi inne på förlossnignen och de gav oss ett rum och kopplade ctg. Vid ca 9 kom en barnmorska in och undersökte mig, 5 cm öppen! Och där gick vattnet också. Idag skulle det födas barn minsann! 16/6-14. Barnmorskan frågade om jag ville ha någon smärtlindring, eh ja tack! Sätt i ryggbedövningen! Hade ju tänkt att jag skulle skita i den men kände att ska jag orka föda barn så måste jag få vila lite emellan. 

 

 

Läkaren kom in och satte i epiduralen och vilken befrielse! Nu kunde jag äta lite och dricka nyponsoppa och titta på maskinen varje gång det kom en värk och slippa känna den, så skönt. Runt 11 undersöktes jag igen, 8 cm öppen och här någonstans spydde jag igen. Runt ca 12-13 var jag 10 cm öppen och min kropp kände att den var redo på att börja krysta!

 

Det var dock inte bebisen, hon hade en liten liten bit kvar ner till att jag fick börja krysta så ungefär här fick jag andas igenom krystvärkarna, det var inte så lätt kan jag säga, kroppen tog i men jag fick inte följa med utan bara kämpa emot. Ca kl 14-15 någonstans fick jag börja krysta på riktigt, hade inte riktigt koll på klockan här, hittade dock ingen bra position att krysta i så de föreslog pallen! Okej vi testar, Anders satt bakom mig och jag tog i allt vad jag kunde och när barnmorskan sa att på nästa eller nästa värk igen så kommer bebisen så kändes det helt galet overkligt, och på nästa värk så kom hon! En flicka på 3600 gram och 50 cm lång, lyckan, förvåningen och alla känslor samtidigt sköljde över oss ordentligt! 

 

Helt ofattbart, efter 41 långa veckor så kom du in i våra liv, vi har nog inte förstått det än men vi är så glada och tacksamma över att allt gick så bra som det gjorde. Nu börjar det. 

 

Välkommen Nellie <3