Sitter och läser lite artiklar på internet och hela tiden poppar det upp artiklar om socker. Det vita giftet som är fruktansvärt hemskt och hur kan man ens överväga att ge det till sina barn?!

Jo jag ska berätta varför. När du har ett barn som inte ätit ordentligt på 12h. Kanske har du lyckats få barnet att äta en halv banan och lite yoggi. Du som förälder vet att barnet måste vara hungrigt men barnet tvärvägrar allt du erbjuder. Du vet att barnet hellre går hungrigt än att stoppa maten i munnen. När ditt barn ytterliggare några timmar senare frågar efter en kanelbulle så lovar jag att du kommer springa till frysen och plocka fram en kanelbulle och har du inga så kommer du börja baka direkt. Mest för att barnet ska få i sig något. 

Viktkurvan rasar och barnet fortsätter att äta dåligt. Ibland lite pasta och en halv korv ibland en köttbulle eller lite pommes. 

Att ha ett barn med selektiv ätovilja (vi är inte diagnostiserade men vi är helt klart väldigt nära diagnosen.) är en daglig kamp. Allting kretsar kring mat och att få i barnet mat överhuvudtaget. 

Så alla ni som pekar finger över sockerintag har nog aldrig haft ett barn som inte äter. Som hellre svälter än stoppar mat i munnen. 

Jag har 2 barn, ett som älskar mat och en som matvägrar. Ett barn som äter korv och pasta 7 dagar i veckan och en som äter det som serveras. 

Så peka inte finger åt oss som serverar våra barn godis/yoggi/kanelbullar osv för ni vet inte att det kanske är det enda vi får i vårat barn på hela dagen.